Testbild

Text & bild Helen Clargården


Göran Rignell systemansvarig och kommunikatör
47 år, bor i Hässleholm
Jobbat på Hässleholms kommun sedan 1992

 

 

Jag har saltvatten i blodet!

 Ibland behöver man en extra familj. Och när det inte fungerar riktigt bra hemma, kan man till och med behöva en helt ny familj.
Vilken tur att det då finns familjehem som ställer upp!
Det vet Göran Rignell som fick en ny mamma och pappa när han verkligen behövde det.

 

- Det har aldrig varit minerad mark för mig att jag är ett familjehemsbarn, berättar Göran. Jag och min bror flyttades tillsammans när vi var små, och vi fick en väldigt bra uppväxt hos vår nya familj.


Göran Rignell var 1 ½ år och hans bror var 3 år när de först flyttades till ett barnhem, och sedan fick komma till sin nya familj. Den biologiska familjen bodde i Helsingborg, men familjehemmet fanns i Åhus. Där växte de båda bröderna upp tillsammans.


- Bakgrunden till placeringen var att vi kom från en stökig tillvaro där föräldrarna hade problem med bland annat alkoholism. Vi var fem syskon som alla fick flytta till nya hem. Jag och min bror stod varandra nära, så vi fick flytta tillsammans. Min bror tog hand om mig, väldigt mycket.


Egna barn

Idag har de båda bröderna en fortsatt nära relation. Brorsan bor i Åhus med sin familj, och Göran bor i Hässleholm med fru och två barn. Det trygga och öppna förhållandesättet till sin bakgrund har han fört vidare till sina egna barn.


- Under min uppväxt var det naturligt med en rak öppenhet om vår situation. Vi hade ju möten med socialförvaltningen, som följde upp oss och kollade att vi hade det bra. Så vi fick tidigt veta hur det låg till och vi pratade mycket om det. Och samma sak har gällt gentemot mina egna barn, de har fått veta hur jag har haft det.


- Min bror och jag har ofta hanterat situationen med humor. Vi kan till exempel skoja om att vi är köpebarn – ta två, betala för en, skrattar Göran. Det har hjälpt oss att skoja om det.


Fick ny familj

Men att fundera så mycket mer på hur det har varit och vad som väntar i framtiden, ligger inte för Göran. Han träffade aldrig sina biologiska föräldrar och känner inte någon speciell saknad över det heller. De fick ju en ny familj; när Göran och hans bror var i övre tonåren, adopterades de av sin nya mamma och pappa.


 

 

 

 

 

- Nej, det känns inte konstigt att jag aldrig träffade mina biologiska föräldrar. Blod är inte allt alla gånger. För tio år sedan träffade jag mina andra syskon, och upptäckte att vi var lika till utseendet, men sedan stannade likheterna.

 

Egna erfarenheter

Göran Rignell jobbar sedan länge på socialförvaltningen i Hässleholm. En del av hans tjänst är som kommunikatör, men till största delen är han systemansvarig. Eller som Göran säger: Allt med IT hamnar hos mig.


En del som varit familjehemsplacerade väljer i vuxen ålder att själva bli fosterföräldrar. Men det vill inte Göran, han är för blödig, säger han:


- Nej, jag vill inte jobba med barn, jag har inte kommit dit. Det blir för mycket känslor hos mig när barn inte har det bra. Jag har egna erfarenheter, och det får stanna där. Jag vill inte jobba med snarlika situationer.


- I mitt jobb är fokus att ge support till handläggarna. Alla system ska fungera så att de kan göra ett bra jobb. Så jag intalar mig själv att jag indirekt gör en insats för behövande barn. Det här är mitt lilla bidrag.


Mitt bidrag

Ett annat bidrag är förstås att berätta om hur bra han har haft det i sitt familjehem. Och hur viktigt det var för Göran att det fanns en familj som ville ta emot honom och hans bror när de behövde det. Genom att berätta så förstår kanske fler hur stort behovet av familjehem är, och hur viktigt det är att de finns.


- Jag vill vara en motvikt till de historier man kan höra om dåliga placeringar av barn. Vi hamnade hos en mönsterfosterfamilj och fick en jättebra uppväxt. Det finns faktiskt lyckade exempel, och de måste lyftas så att fler förstår och kan tänka sig att ta emot ett barn som behöver hjälp. Jag vill gärna stå för det. Jag är det goda exemplet!

 

 - Uttrycket ”Jag har saltvatten i blodet” är min personliga tolkning av min bakgrund som fosterhemsbarn och uppväxt i Åhus med en farfar som var fiskare, och ett blod som är en blandning och inte ”rent”. Men hos mig är det rent.

Göran Rignell