Testbild

Text & bild Helen Clargården


Fitim Ahmeti föreståndare Hässleholms Ungdomsboende
30 år, bor i Hässleholm
Har arbetat på Hässleholms kommun sedan 2010

 

Om inte vi tror på dem,
vem ska då göra det?

Ett hem kan se ut på många olika sätt.
Det kan vara ett rött tegelhus i centrala Hässleholm, som Hässleholms Ungdomsboende.
Här får behövande ungdomar sin plats på jorden och ges möjligheter att komma på fötter igen.
Fitim Ahmeti som är föreståndare, vet precis hur viktigt det är att få hitta hem.

 

- Du kan ha levt ett liv med missbruk, kriminalitet eller kanske relationsstörningar när du kommer hit. Hos oss får du chansen att starta om, om du är villig att satsa. Och det är viktigt – att du är beredd att jobba för din framtid!


Fitim Ahmeti berättar. Han gör det med inlevelse och hjärta. Man förstår att han brinner för sin verksamhet och att det finns anledningar till det. Följ med på en snabb tur genom hans liv, så förstår du varför ord som hårt arbete, omtänksamhet och förtroende är viktiga ledord. Och vad hem betyder för honom.

 

Lång vandring

Tre år. Så gammal var Fitim Ahmeti när han kom till Sverige från Kosovo. Med på resan var hans mamma, pappa och tre bröder. Året var 1992 och väl här, började en lång vandring mot trygghet och ett fast hem. Vägen gick mellan otaliga flyktingförläggningar i Sverige: bland andra i Trelleborg, Skara och Hyltebruk. Men efter flera år och ytterligare flyttar, fick familjen avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.


Familjen reste då vidare till Norge, men hänvisades efter ett halvår tillbaka till Sverige. Då började en ny flyttkarusell, bland annat till Vänersborg och Osby. Men till slut fick familjen Ahmeti uppehållstillstånd!

 

- I april 2000 kom vi till Hässleholm, säger Fitim. Pappa fick jobb och vi har kusiner här, så till slut kunde vi landa någonstans. Efter sju år i Hässleholm kunde så mina föräldrar köpa ett hus här och någonstans blev det ett kvitto på att nu, nu hade vi kommit fram.

 

- Jag tänker ofta på den tiden – på mina föräldrar som klarade av allt med så många flyttar. Tänk vad det innebar med fyra små barn. Hatten av för dem, säger Fitim och gör en svepande rörelse med handen från huvudet.

 

Finns inga genvägar

Fitim berättar att han tidigt insåg att han och hans bröder inte hade samma förutsättningar som sina kompisar. Pengar, boende, och resurser i allmänhet fanns inte för dem på samma sätt. Lösningen för Fitim blev att börja jobba tidigt. Och med det stärktes insikten och inställningen att vill man ha något, så får man jobba för det. Och jobba hårt. Det finns inga genvägar.

Han delade ut tidningar, jobbade på McDonalds, och gick in som timvikarie på Ungdomsboendet. Och utbildade sig till socionom. Men varför blev det social inriktning på utbildningen?

 

- Jag har nog alltid varit en omhändertagande person. Jag tog rätt stort ansvar hemma och hjälpte mamma. Och jag har alltid försökt att vara en god vän och förebild. Så där någonstans valde jag väg i livet.

 

 

 

 

 

 

 

Hässleholms Ungdomsboende har 13 platser för ungdomar mellan 15-21 år som har psykosocial problematik. Här blir de placerade av kommunen när de själva är redo för en förändring av sitt liv.

 

- Vi får unga som hamnat mellan stolarna i livet. Många har inte ens fått det mest grundläggande av sina föräldrar, och de saknar ofta förtroende för vuxna. Det är ett tungt och hårt jobb att skapa och förtjäna deras förtroende. Men om vi inte är redo att tro på dem, vem ska då göra det?

 

Häftig resa

Hårt arbete och motivation. Än en gång. Fitim började som timvikarie på Hässleholms Ungdomsboende. Idag är han chef här. Han tycker själv att det är en ganska häftig resa han har gjort karriärmässigt. Även om han inser att den varit tuff på många sätt.

 

- Det är ett hårt jobb här, och det är inte alltid som man får ett positivt kvitto på nedlagt arbete. Om man inte hade haft så bra medarbetare och kollegor, och haft så roligt på jobbet trots allt, så har jag svårt att se att man blivit långvarig på ett sådant här jobb.


- Men jag har stannat och det är ett gott betyg. Vi fokuserar mycket på humor i vår verksamhet, vi försöker använda den som ett redskap. Och här finns guldkorn så klart: Det är till exempel när en boende kommer tillbaka och hälsar på, och man får veta att han eller hon har jobb och familj och är lycklig. Då känner jag att vi gör skillnad på riktigt.


Men hur blir det med Fitim Ahmeti – har han hittat hem, på riktigt, i Hässleholm?

 

- Ja, jag har sagt att jag landat här. Förut lockade det mig att bo i en större stad, men det som är viktigast för mig finns här: familjen, vännerna och jobbet. Och jag tycker Hässleholm är så lagom, även om jag tycker att det behöver utvecklas lite till – vi behöver fler restauranger och butiker. Och vi behöver profilera oss bättre!


- Jag har insett att jag inte behöver leva mitt liv mitt i storstadens puls. Jag har ändå väldigt nära till den härifrån. Jag bor tre minuters promenad från stationen, och när jag gått på ett tåg, så kan jag ta mig vart jag vill i världen. Jag passerar några terminaler och sen kan jag kliva ut i Bangkok. Jag nyttjar det jättemycket – att resa, att Hässleholm är nära.


Gnistrar till i ögonen

När Fitim berättar om sina intressen resor och fotboll, så gnistrar det till i ögonen på honom. Men hjärtat klappar för ännu en sak, och om Fitim någon gång väljer att jobba med den passionen, så kommer Hässleholm att vinna på det också:


- Jag är jätteintresserad av matlagning och har alltid sagt att om jag inte ska jobba med socialt arbete, så öppnar jag restaurang! Jag vill att folk från andra städer ska komma till Hässleholm för att vi har ett riktigt bra ställe som är värt att resa till. Jag vet hur det stället ska se ut!