Invasiva främmande arter

Blomsterlupinen finns på listan över tänkbara invasiva arter. Den är vacker men ett hot mot den biologiska mångfalden. Du kan hindra spridning av blomsterlupin genom att plocka den innan den satt frö. Kasta den inte i kompost utan bland brännbart avfall. Blomsterlupin innehåller alkaloider som kan vara giftiga och allergiframkallande.

Gul skunkkalla bedöms som invasiv i Sverige och förekommer för närvarande främst i södra och mellersta delarna av landet. Den har bildat stora bestånd längs vattendrag på västkusten där den är mycket invasiv. Eftersom arten än så länge endast förekommer i lokala bestånd bedöms det möjligt att på sikt utrota den i Sverige.

Jättebalsamin är en ettårig balsaminväxt som kan bli upp till två meter hög och som känns igen på sina rosa blommor och grova stjälkar. Jättebalsaminen sprider sig genom att dess avlånga frökapslar exploderar vid beröring när de är mogna. På så sätt kan växten snabbt sprida sig över stora ytor.

Jättebalsaminen trivs i fuktiga och näringsrika miljöer så som diken eller komposter.

Jättelokan är en vanlig invasiv art i kommunen. Den är släkt med björnlokan och påminner om en mycket stor variant av hundkäx. Jättelokan kan bli mellan 2-4 meter hög, har en grov stjälk och breda vita blommor. Jättelokans växtsaft är giftig och kan ge brännskadeliknande symptom på huden. Det är därför viktigt att vara försiktig när man hanterar växten.

Jättelokan är en så kallad invasiv art som inte hör hemma i den svenska naturen. Den konkurrerar ut andra växter och ses därför som ett hot mot den biologiska mångfalden.

Varje markägare har ansvar för att bekämpa jättelokan på sin mark.

Kanadensiskt gullris är en tänkbar kandidat för att tas upp på den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Kanadensiskt gullris kan bli två meter hög och sprider sig lätt på sandrika och näringsfattiga torrängar och på så kallade ruderatmarker. Det konkurrerar då ut de inhemska växterna som redan har minskat betydligt.

Parkslide och jätteslide, som tillhör familjen slideväxter och vars ihåliga stammar kan förväxlas med bambu, är mycket vanliga i kommunen. Växterna kommer ursprungligen från Asien och har använts som prydnadsväxter i Sverige.

Både parkslide och jätteslide har stora ovala blad, rödaktiga grenar och blommar på sensommaren eller tidig höst. De är fleråriga örter som snabbt växer sig höga och som breder ut sig med kraftiga underjordiska utlöpare. Därför kan parkslide och jätteslide bilda stora bestånd när de etablerat sig. Jätteslide ser ut som stor och kraftig parkslide.

Sidenört är en snabbväxande, giftig växt från Nordamerika. Den har genom sin konkurrenskraft en förmåga att förändra hela ekosystem. I södra Sverige har sidenört börjat sprida sig ut i naturen från privata trädgårdar.

Sidenörten är listad som en invasiv art i Sverige. Den har stark förmåga att etablera sig och konkurrera ut inhemska växter i de miljöer den introduceras till. Särskilt utsatta är konkurrenssvaga gräsmarksväxter och vissa ryggradslösa djur.

Sidenörten kan även etablera sig på odlad mark och konkurrera ut grödor, och på så vis orsaka negativa ekonomiska effekter genom skördebortfall. Den är giftig för bland annat betesdjur såsom kor, får och hästar och dessutom allergiframkallande.

Vresrosen finns också på listan över tänkbara invasiva arter i Sverige. Vresrosen är en stor buske som kan bli två meter hög. Den skuggar andra växter och tränger på så sätt bort inhemska växter. Den har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden.